Gå själv!
Tuvas stora gågenombrott kom den 3 januari 2008 hos farmor och farfar i Söderfors. Tuva gick tre, fyra kanske fem steg och slängde sig sedan i famnen på antingen farmor, farfar eller pappa. Detta skedde i gillestugan och Tuva riktigt strålade av glädje och nyvunnet självförtroende! Och så där pågick det, om och om igen. Men dagen efter, då vägrade Tuva släppa mamma och pappas händer. Sen stod det ganska still på gåfronten. Istället passade Tuva på att vara vaken på nätterna, kinka sig på dagarna och så fort hon inte fick sin vilja igenom så krängde hon med hela kroppen på ett självdestruktivt sätt. Tuva lägger sig numera på golvet i en hög med panna och mun mot golvet, ja det ser faktiskt ut som hon ska tillbe någon högre makt... men lugn bara lugn, det är bara Tuvas sätt att visa missnöje! Shit, det ser så vuxet ut, ungefär som fotbollsspelaren som missade öppet mål och i sin förtvivlan lägger sig på gräsmattan med huvudet i marken...
Idag den 9 januari kommer så nästa steg i utvecklingen, detta efter en intensivt kinkig och obstinat period. Viktigt att ha i åtanke är dock att åtminstone en tand står för dörren och orsakar Tuva en hel del obehag... Lillpluttan då... Idag var morfar barnvakt åt Tuva medan jag skulle på mitt första möte på jobbet efter mammaledigheten. Gissa vad som händer då. Joo, självaste morfar får Tuva att ta en mängd steg helt på egen hand. Det började med att morfar satte Tuva på trappavsatsen till "uterummet" hos mormor och morfar. Tuva reste sig själv och gick sedan mot morfar och slog ju helt klart sitt tidigare rekord med ännu mera steg. Då var jag fortfarande kvar och kunde konstatera att detta är något Tuva längtat efter men inte riktigt vågat. Med lite hjälp så har ju Tuva varit en sprinter ganska länge vid det här laget...
När jag så drog till jobbet. Satt vid datorn och försökte logga in. Ringer morfar!!!
Tuva har gått från öppna spisen i vardagsrummet ända ut i hallen alldeles själv!
Åhh vad glad jag blir för Tuvas skull. Har förstått att hon varit lite frustrerad över att inte kunna gå på egen hand. Jippi, nu är det upp till Tuvas pappa att fortsätta träna med henne. På måndag är det hans TUR, i dubbel bemärkelse, att vara hemma med lillgumman. Hela kvällen har fortsatt i gångens tecken.
Tuvas pappa och jag har precis burit upp nya tv:n som levererades hit nu på kvällen. Om ni visste vad vi var i behov av en ny tv. Som inte stänger av sig själv och smäller och låter allmänt farlig. Den nya är gryyyyym! Synd bara att jag har bestämt mig för att inte titta så mycket på tv, nu när jobbet kommer uppta stora delar av min tid.... Vet inte riktigt hur jag ska göra med den här sidan heller. Men ska försöka att uppdatera någon gång i veckan. Mer än så blir det nog inte tid till... tyvärr. Men nu är jag så lyckligt lottad att jag ska bara jobba tre månader sen ska jag vara hemma med Tuva över hela sommaren! Och då ska här uppdateras betydligt flitigare.
Måste erkänna att det var riktigt scary att gå till jobbet idag. Har nog inte visat mig där det senaste halvåret... Men visst ska det bli roligt att träffa jobbarkompisar och vem kunde tro att 30 minuters jobb-lunch skulle kännas som en hel evighet av egotid...
