Tuvas mamma

... är snart på banan igen. Varje fall famijens två snyggingar, lillgumman och hennes pappa. Den där tredje typen har fortfarande whiskey-röst och är allmänt groggy. Men men, synd att klaga. Firade in min sjukdom med att måla om i köket. Det var nog inte så himlans klokt. Jäklans va flåsigt och hostigt det blev... Och nu undrar jag - hjäääälp, tog jag kanske i lite väl mycket när det gäller färgvalet? En av våra köksväggar går numera i snorgrönt! Kanske är det någon form av sjukdomsinspiration som lett fram till den här kulören. Nåväl, var tvungen att ta mig upp ur jordfärgsträsket, och då var det liksom lika bra att ta i utav bara helsike. Bildbevis? Hmm får se om jag vågar... Annars är det ju bara  att komma hit och kolla liksom... Förresten var Tuvas morfar här igår och fogade i badrummet i källaren. Där kan jag varje fall med säkerhet säga att det blev skiiiiiitsnyggt! Puhh.

Tuva Snuva sover middag och hennes pappa har precis röjt runt med trädgårdstraktorn. Årets första runda var det dessutom, så nu är det fotbollsvänligt på våran ganska gröna matta =)

Nu till soffan men först:

Tänk på hur fantastiskt det är att kunna andas med både näsa och mun när du sover, tänk på hur ljuvligt det är att känna smaken på nygrillat och doften av nyklippt gräs, tänk på hur härligt det är att gå upp för trappan utan att svetten yr - tänk på hur jäklans skönt det är att vara FRISK =) Det ska jag om sisådär en vecka eller så. För det här "smålandsviruset" tar tydligen nästan två veckor i anspråk av sina offer ; )