Så var det dags igen...
... ja för den, vid det här laget, bekanta mjölkstockningen! Vet inte vad jag tar vägen snart, ska det aldrig ta slut någon gång. Ringde till sjukhuset, fick en tid på måndag. Då ska jag skaffa tabletter som gör att mjölken försvinner. Men först måste mjölkstockningen försvinna innan jag får börja med medicinen...
Som om det inte vorde nog med detta så verkar det inte bättre än att Tuva är hård i magen igen. Hon bajsade inte igår och har inte gjort det idag heller.
Som om det inte vore nog med detta så grinade Tuva, i vanlig ordning, hela tiden när vi hälsade på farmor och farfar i förrgår. Trodde att det det skulle gå lite bättre...
Som om det inte vore nog med detta så fick jag ett brev från jobbet, där det framgår att man inte kunnat nå mig på telefon och därför har jag inte fått ha något lönesamtal utan nu är det redan klart och bestämt....
som om det inte vore nog med det så har vi inte hunnit storhandla varken mat till Tuva eller oss, och det råder brist på toa och hushållspapper.
Och ja visst, lite ont i magen har jag allt också.
Precis när man tycker att allt börjar ordna upp sig och man börjar kunna njuta lite av att vara hemma mamma ja då är det dags igen. Men men det är väl så livet är, det är en annan som är allt för känslig och ömtålig. Men det har varit och är ett tufft år.
Som om det inte vorde nog med detta så verkar det inte bättre än att Tuva är hård i magen igen. Hon bajsade inte igår och har inte gjort det idag heller.
Som om det inte vore nog med detta så grinade Tuva, i vanlig ordning, hela tiden när vi hälsade på farmor och farfar i förrgår. Trodde att det det skulle gå lite bättre...
Som om det inte vore nog med detta så fick jag ett brev från jobbet, där det framgår att man inte kunnat nå mig på telefon och därför har jag inte fått ha något lönesamtal utan nu är det redan klart och bestämt....
som om det inte vore nog med det så har vi inte hunnit storhandla varken mat till Tuva eller oss, och det råder brist på toa och hushållspapper.
Och ja visst, lite ont i magen har jag allt också.
Precis när man tycker att allt börjar ordna upp sig och man börjar kunna njuta lite av att vara hemma mamma ja då är det dags igen. Men men det är väl så livet är, det är en annan som är allt för känslig och ömtålig. Men det har varit och är ett tufft år.
Kommentarer
Trackback
