Blodvite...
ja du att man som förälder har överlevt alla dessa hjärtan i halsgropen, chocker m.m är bara ett under. Men det har satt sina spår, jag har sett det i spegeln.
Tur bar att man inte var i närheten av Tuvis då hon gjorde illa sig, jag lovar Dig att det hugger tag precis lika som när Du och Stefan var små.
Ha det ´bra och hälsa Tuva och Mathias
Jaaa det var det jag tyckte, nog ser jag både en och annan rynka som garanterat inte fanns där igår;) Måste säga att jag är full av beundran hur ni som föräldrar kan tygla era egna känslor och samtidigt ge trygghet och värme i likartade situationer! Träning ger färdighet, fyyy, detta är verkligen inget område som jag vill träna på skarpt men mental förberedelse och en liten "plåsterlåda" kan nog vara på sin plats nu.
Kram på dig!
